Väntar på refrängen
Härom dagen la jag upp en bild på instagram med en låttext från Robbie Williams.
"I seem to live my life just waiting for the chorus, cause the verse is never neerly good enough"
Känns som om jag bara går o väntar på nåt. Men vad?
Kanske på semestern, USA resan, flytten, en kille eller kanske ett nytt jobb. Det dumma är att jag inte gör nåt medans jag väntar.
Jobba o sen hem. Väl hemma blir jag rastlös o vill gå ut men orkar inte. Det har blivit en ond cirkel som jag nog får försöka ändra på.
I fredags hade jag lite otursdag på förmiddagen. Gick hemmifrån o när jag tog på mig hörlurarna va de trasiga. Ställde mig på dem tillfälliga hållplatsen för spårvagnen o så gick spårvagnen från sin rätta hållplats. Gick då till nästa hållplats.
När jag kom till jobbet krånglade kassorna fram till efter 13. Arga kunder man fick försöka hjälpa så gott man kan. Ont i magen för man blev stressad o nervös.
Det hela vände när Thomas Ravelli kommer in o behöver lite grejer.
"Är du smålänning?"
"Ja jag är från Jönköping"
"Jönköping alltså...då hejar du på J Södra?"
"Nja är inte så intresserad av fotboll"
Då skrattade han bara gott.
Sen klarade jag av eftermiddagen/ kvällen utan större problem.
Blev en liten aw med Maria på La pain, Lounges o John Scotts i vanlig ordning.
Nu har jag 2 dagar lediga utan planer förutom lotta på liseberg på måndag eftermiddag.
Men ska tvinga ut mig själv :)
