Vandring mellan Fira och Oia
Kategori: resa
\n
\nEfter soluppgången på stranden med min nya favoritjätteostfralla från bageriet bredvid så tog jag bussen till Fira.
Kom dit vid 7.30 typ o det va ganska folktomt.
\nTog lite kort och gick mot Imerovigli. Blåsorna på tårna gjorde så ont att jag gick som om jag hade skitit på mig. Lätt börjda knän, tyngden på hälarna med fötterna lite mer utåt än hur jag brukar gå.
\nMen va övertygad att jag skulle klara hela vandringen till Oia. Trippla plåster på båda lilltårna.
\nVid Imerovigli gick jag ut till Skaros rock som jag har sett bilder ifrån. Hur kommer jag upp? Frågade en tjej som berättade jag fick klättra på nåt slags valv som va på ena sidan av klippan. Väl uppe tänkte jag, hur kommer jag ner?
\nEfter att ha tagit lite bilder o ätit lite matsäck i min ensamhet klättrade jag ner på på samma ställe jag kom upp och det va faktiskt lättare att komma ner än upp.
\nGick ner till en kyrka där jag åt ytterligre lite snacks och plåstrade om tårna lite mer.
\nSen gick jag haltande i nån timme innan jag mer eller mindre tappade känseln i tårna och vandringen gick lättare.
\nPå en höjd drog en gubbe in mig i en kyrka o visade en Mona Lisa liknande bild där ögonen på tavlan såg dig hur du än flyttade på dig. Tror även att han sa att det va hans förfädrer som hade byggt kyrkan. Svårt att förstå på grekiska.
\nPlötsligt gick det bara uppför.
\nMin tanke va bara HAVET!
\nMen samtidigt va jag nyfiken på byn!
\nMen trött, lite hungrig, svettig och med värkande tår tryckte jag mig igenom turisthavet till trapporna som ledde ner till Amoundi Bay.
\nTog lite kort och gick mot Imerovigli. Blåsorna på tårna gjorde så ont att jag gick som om jag hade skitit på mig. Lätt börjda knän, tyngden på hälarna med fötterna lite mer utåt än hur jag brukar gå.
\nMen va övertygad att jag skulle klara hela vandringen till Oia. Trippla plåster på båda lilltårna.
\nVid Imerovigli gick jag ut till Skaros rock som jag har sett bilder ifrån. Hur kommer jag upp? Frågade en tjej som berättade jag fick klättra på nåt slags valv som va på ena sidan av klippan. Väl uppe tänkte jag, hur kommer jag ner?
\nGick ner till en kyrka där jag åt ytterligre lite snacks och plåstrade om tårna lite mer.
\nSen gick jag haltande i nån timme innan jag mer eller mindre tappade känseln i tårna och vandringen gick lättare.
\nPå en höjd drog en gubbe in mig i en kyrka o visade en Mona Lisa liknande bild där ögonen på tavlan såg dig hur du än flyttade på dig. Tror även att han sa att det va hans förfädrer som hade byggt kyrkan. Svårt att förstå på grekiska.
\nPlötsligt gick det bara uppför.
Jobbigt men man belönades med en underbar utsikt från toppen innan man fick börja vandra neråt och nå vandringen mål, Oia.
\nMen samtidigt va jag nyfiken på byn!
\nMen trött, lite hungrig, svettig och med värkande tår tryckte jag mig igenom turisthavet till trapporna som ledde ner till Amoundi Bay.
