Mumford and sons
Intresset för Mumford and sons började för mig i Australien. Där hörde jag låten "little lion man" lite varstans. När vi sedan körde runt på Nya Zeeland spelades den ofta på radion. Clara o kag gick bananas varje gång o Malin va lite lagom intresserad. När den sedan sjängs av ett trubadurpar (som va 2 snygga bröder) fanns det ingen hejd på allsången.
Sen dröjde det mer eller mindre till jag bodde i London innan intresset blev pånyfött.
Mike som jag hängde mycket med gillade dem o en dag såg jag en livestreaming från Glastonbury festivalen som de avslutade o då va min största önskan att få se dem live.
Och igår gick den önskan i uppfyllelse :)
Det va en härlig konsert. Skön musik o musikalaiska, tonsäkta killar. Sångaren bla både sjunger, spelar gitarr (som byttes mellan varje låt typ) o trummor. Dessutom sprang han under en låt rakt igenom arenan o upp på läktaren för att sedan storma in i publikhavet o släpas över staketet längst fram utan att låta ett dugg anfådd. Det är skicklighet!
Det är kanske inte musik man dansar till men det va ändå ett rejält tryck i Scandinavium. Det va allsång o klappande i takt o några hopp.
Deras lugnare låtar gav gåshud o deras rockigare låtar gav massor av energi!
Jag skulle gått med Henke o Ellinor men kunde inte få platser bredvid varandra så jag gick själv. Men sen fick jag reda på att även Clara o Andy hade fått 2 separata platser så vi gick till Hard rock o åt innan. När vi sen kom till Scandinavium va det kö bort till korsvägen. Så vi gick upp till heaven 23 i hopp om att kön skulle bli kortare men den blev tvärtom längre.
Vi ställde oss i kö utanför Lisebergs entré 
De måste haft problem vid entrén för när det väl började röra på sig gick det fort.
